Inför valet kommer de flesta riksdagspartier att satsa stort på sommarens Pride-evenemang för att framstå som ”progressiva”. I själva verket har de dock ett tungt ansvar för en stärkt reaktionär högervåg av rasister och nazister som hotar hbtqi-personer, flyktingar, kvinnor och rasifierade.

Samtidigt står det allt mer klart; framsteg vad gäller juridiska och formella rättigheter måste kopplas till kamp för verklig förändring för alla. Det behövs ökade resurser till vård, skola, fritid – mer personal för att till exempel korta vårdköer och ge tid för hbtqi-utbildning och diskussion.

Den brutala utvisningspolitiken är det mest direkta exemplet på hur högersvängen hos regering och nästan alla partier drabbar hbtqi-personer. Migrationsverket använder förnedrande och stereotypa ”sexualitetstest” och hbtqi-flyktingar misstros och utvisas. Nya försämringar hotar. Istället för att se  till att det finns speciella asylboenden för hbtqi-flyktingar föreslår Socialdemokraterna och Moderaterna stora ”mottagningscentraler” och utvisningsläger.

Hetsen mot flyktingar slår också indirekt mot hbtqi-personer när homofober i Sverigedemokraterna och nazistsekten NMR stärks av att de etablerade partierna kopierar rasisternas argumentation. Pride-rörelsen måste förbereda sig på nya nazistattacker – med välorganiserade parader kan nazister lätt köras bort.

Den ”progressiva” fasaden som styrande partier vill måla upp rämnar snabbt om vi tittar på verkligheten. Den tunga statliga utredningen Transpersoner i Sverige från december 2017 visar på stora brister, ofta kopplade till bristande resurser i till exempel psykiatrin och den könsbekräftande vården.

Intervjuade rapporterar om ”de långa väntetiderna och de negativa följderna för den psykiska hälsan; problem med brist på information och delaktighet; oklar nytta med psykologtester och ’reallife-period’; upplevelse av att man förväntas leva upp till stereotypa bilder; känsla av maktlöshet och utsatthet; varierande erfarenheter av bemötande från vårdgivare”.

Men det handlar också om osynliggörande i samhället genom språkbruk som könar, könade toaletter, personnummer och att det saknas juridisk rätt att identifiera sig som något annat än kvinna eller man. Bristen på klassperspektiv i utredningen innebar troligen att den missade än större skillnader i hälsa, bemötande, utsatthet för trakasserier med mera.

Ett positivt exempel som utredningen ger är resultatet av en motion från Rättvisepartiet Socialisterna. ”Kommunfullmäktige i Luleå beslutade i april 2016 att en handlingsplan upprättas gällande successivt införande av könsneutrala toaletter och enskilda omklädningsrum i kommunala verksamheter, skolor och fritidsanläggningar.”

Enskilda omklädningsrum är inte bara viktigt för transpersoner – LSS-berättigade med assistent av motsatt kön har lika stora problem.

Hbtqi-rörelsen har gjort stora framsteg, men det finns mycket kvar att göra, samtidigt som den rasistiska vågen uppifrån hotar redan vunna rättigheter. Se bara på Trump, som bland annat förbjudit myndigheter att använda ordet transsexuell.
Det är viktigare än någonsin för hbtqi-kampen att länka arm med andra rörelser av antirasism, kvinnokamp, asylkamp och rörelser för upprustning av välfärden. Verkliga hbtqi-rättigheter är kopplade till kamp mot det kapitalistiska samhällets ökade ojämlikhet och splittring.

RS kämpar för:

  • Låt hbtqi-flyktingar stanna. Hbtqi-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd.
  • Massiv upprustning av vården och skolan: inga köer till könsbekräftande vård, psykiatri eller elevhälsa.
  •  Inför tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer.
  • Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två.
  • Gemensam kamp mot homo- och transfobi och alla former av förtryck. Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala.